toouchh

försov mig en timme idag.
lyckades ändå hinna.
kanske.

igår var en fruktansvärd kväll.
ville egentligen bara skrika rakt ut,
ville egentlgen skada mig rejält.
återfall lockade.
abstinensen steg.
de stack i fingrarna.
dragkraften var så oerhört stark.
men
jag skada mig inte.
jag tog circadin och teralen och la mig i min lillasysters säng och somnade.
trygghet
jag behöver trygghet.

jag fortsätter tänka "jag vill hem" även om jag är i mitt rum.
vad betyder de?
vad är hemma?
hur tar jag mig dit?
varför mår jag ens såhär?

ångestattacken ligger och trycker i bröstet och de ända som hörs i huvudet är ordet självskada.

jag vet inte varför jag mår såhär.
jag vet bara att de gör ont.
jag vill skada mig.